Jag köpte en julklapp till mina barn (inklusive en sambo) och barnbarn och min egen sambo. Det blev en resa med kanalbåt på Llangollen. Vi försökte hitta en passande vecka och sedan bokade jag flyg och kanalbåt under mellandagarna. Vi bestämde oss för första veckan i juli, precis innan skollovet i England börjar.

Tidigt morgonflyg från Arlanda med kort mellanlandning i Köpenhamn och sedan till Manchester.

På Arlanda var det riktigt kaos med endast ett fåtal incheckningsdiskar öppna. SAS hade knappt någon personal på plats. Ingen personal vid maskinerna där man hämtar sina bagagetaggar (då hade vi redan försökt checka in online dagen innan, men de hade något problem med websidan, så man undrar ju varför de inte kallar in extra personal när det blev extra struligt på Arlanda).

Vi skrev ut våra boardingpass i maskinen, men fastnade när barnbarnen hade dubbla efternamn och ingen vuxen hade samma dubbelnamn. Så vi försökte hitta någon att fråga vid incheckningen, men det var bara två diskar öppna och en kö som ringlade sig långsamt genom terminalen. Skulle vi stå i denna kö så skulle vi helt enkelt missa planet. Det förstod vi ganska tidigt (vi var ändå på Arlanda i god tid).

Till slut hittade Carolyn någon som precis kom till jobbet och frågade snällt om hon kunde hjälpa oss att checka in barnen (3 och 5 år unga). Den snälla SAS-anställda skulle bara kolla vilken position hon hade denna dag och klev sedan snabbt ut till en disk och ordnade upp allt åt oss.

Hampus och jag hade redan checkat in bagaget och börjat gå mot vår gate för att se om vi behövde styra upp något där. Men nu löste det sig i sista stund och Carolyn, Jackie, Yoroh, Desmon och Nomie kom i full fart fram till piren och vi kunde gå ombord. Nu blev jag lite lugnare.

Vi fick våra platser och det var väl dags att rulla ut på plattan, men en person (som tillhörde Rosa Bussarna) hade visst fått någon annans boarding pass, så det blev försening. Man var tvungen att hitta den person som hade förväxlat sitt boarding pass och ingen av förstod varför det skulle ta sån tid. Den person som fortfarande stod med ett felaktigt boarding pass utanför måste väl kunna se vilket namn det gäller och bara hitta denna person ombord, men tiden tickade på och kabinpersonalen började leta bland folk istället för att bara pricka av alla. Nu började jag känna mig stressad igen. Skulle vi missa vår flight i Köpenhamn (vi hade mindre än 1 timme på oss att byta där).

Till slut lyckades de på något sätt få ombord denna sista person och vi kunde lyfta. Men det blev stressigt i Köpenhamn och vi lyckades i alla fall hinna fram i tid.

I Manchester visade det sig att barnvagnen hade kommit bort, så vi fick börja med att anmäla ett försvunnet bagage. En vagn som skulle vara bra att ha om vi stannade till någonstans längs kanalen där Nomie kanske inte orkade gå eller behövde sova. Men nu var det alltså ingen vagn som dök upp på flygplatsen.

Jag hade bokat en minibuss i förväg via http://www.crewetaxi.co.uk

Vi blev hämtade på flygplatsen av vår chaufför till Wrenbury där vi skulle hämta båten. Jag valde Wrenbury som start eftersom våra vänner Stefan och Patricia hade gjort samma tur några år tidigare. Börjar man i Wrenbury så får man även några extra slussar och broar, vilket gör resan mycket roligare. Hade vi valt en annan ort att börja vår resa så hade resan inte alls blivit lika omväxlande och perfekt.

Vi hyrde båten (Greater Spotted Eagle) från http://www.abcboathire.com

Eftersom vi bokade så långt i förväg fick vi också en “early booking”-rabatt. Men bokar man inte i god tid så är det stor risk att det inte finns någon båt. Många bokar sin semester på kanalerna långt i förväg. Dessutom ville ju vi ha en båt med plats för 7 personer och 2 badrum. Då finns det inte så många båtar att välja mellan.

Vi anmälde oss i receptionen och fick en genomgång av hur slussarna fungerar. Man sköter nämligen dessa helt själv i Llangollen. Vi fick se en kort DVD och därefter var det dags att packa våra väskor på båten.

Jag hade även bokat utkörning av en del mat till båten i förväg och dessa dök upp med en chaufför som bar alla våra kassar fram till båten. Jag hade frågat alla vad de ville ha innan jag beställde. Det blev bl a ägg, mjölk, frukostbröd, yoghurt, kaffe, juice, köttfärs, kyckling, nachos, chips, öl, vin, shampoo, tvål, toapapper, hushållspapper, kalkon, bananer, lök, vinäger, pannkaksmix, ketchup, sylt, sallad, gurka, halloumi, ost, grädde, bacon, smör, m.m.

Allt beställdes från https://groceries.morrisons.com/webshop/startWebshop.do

Utkörningen kostade bara några pund och båtuthyraren meddelade oss mellan vilka tider de kunde köra ut så det passade oss bäst. Det gick att välja utkörningstid när man hade beställt all mat. Otroligt smidigt, men vi stannade även för att köpa mer mat längs vägen.

Vi fick båten runt lunch, eftersom vi var lite tidiga. Då fick vi också en genomgång av hur man sköter båten.

Längst bak finns ett roder som man styr med. Eftersom båten är väldigt lång och man styr längst bak så måste man alltid ta ut svängarna och hålla uppsikt långt fram. Drar man spaken åt vänster så svänger aktern åt vänster, drar man till höger så svänger den åt höger, men fören ligger alltid kvar i samma position. Därför ser man hela tiden till att man placerat fören där man vill ha den innan man kör in i t ex en sluss eller en tunnel, men även när kanalen svänger.

Till vänster om rodret finns en spak som bestämmer om man vill färdas framåt eller bakåt. Bakåt är det väldigt svårt att styra båten så den används väldigt sällan. Man för spaken lite framåt tills båten börjar röra sig framåt och det är max 4 knop som gäller i kanalen. Passerar man båtar som lagt till så är max fart 2 knop. Så man färdas aldrig snabbare än lite snabbare gångtempo. Längs kanalen träffar man på folk som är ute och promenerar och ofta går de ikapp båten. Dessutom hälsar alla på varandra, så det blir en hel del “Good morning”, “Hello”, osv längs resan till båtar man möter eller folk som promenerar.

Vid rodret kunde man sitta längs kanterna och umgås med den som håller i rodret. Här finns även en oljeskruv som man skulle dra åt varje kväll när man lägger till. Det finns även en lucka ner till motorutrymmet och propellern. Vi kontrollerade även propellern varje kväll för att se att inget hade fastnat, men det gjorde man på någon minut.

På vår båt hade vi två enkelsängar på varsin sida i utrymmet längst fram. Där fanns även en “bunk bed” som fälldes ner från väggen. Denna använde vi som förvaring av väskor, eftersom Desmon och Nomie delade plats i dubbelsängen med Jackie. I enkelsängarna sov Hampus och Yoroh.

I fören fanns det även plats att sitta under resan och här framme hörde man ingenting av den tysta motorn. Här kunde man sitta och bara glida fram helt tyst längs kanalen. Ibland fick de som satt längst fram varna den som styrde om det dök upp någon båt runt nästa kurva eller om man var för nära någon kant. Men några kantstötar blev det lite då och då och ibland gick vi även på grund när man försökte hålla sig undan för någon båt. Men då var det bara att trycka ut båten med diverse hjälpmedel som låg på taket. En gång fick vi hjälp av en snäll man på land som tog en av våra tampar och drog oss loss samtidigt som vi gasade väldigt långsamt (annars hade propellern bara borrat oss djupare ner i gyttjan och gjort det svårare att komma loss).

Garderoberna som finns på båten är väldigt trånga, så det är bäst att ta med sig mindre mjuka väskor eller små kabinväskor för att få plats med packningen på båten. Och man behöver ju inte ta med sig några finkläder. Man får antagligen försöka tänka husvagnssemester (även om jag aldrig varit på en sådan).

Efter det första rummet låg det ett badrum med dusch och i nästa rum fanns en dubbelsäng där Jackie och barnen sov. Nästa utrymme var ännu ett badrum med dusch och sedan hade vi vårt kök med gasspis, mikrovågsugn och ett litet kylskåp med frysfack. Sedan hade vi vår salong/matbord. På kvällarna gjorde man om bordet till en säng och soffan vid matbordet blev då, tillsammans med bordet, en dubbelsäng för mig och Carolyn.

Här fanns även en TV, som vi aldrig använde, och så fanns det även WiFi på båten när man befann sig i bebodda trakter med signal.

Första dagen körde vi, enligt båtuthyrarens rekommendationer, som vi hade laddat ner hemma, bara ett par timmar. Mest för att känna på båten och lära sig hur man styr längs kanalen. Vi fick även känna på ett par slussar och någon bro som skulle vevas upp. Vevar som passade slussarna och broarna fick man med sig på båten och varje gång fick en eller två personer hoppa av för att förbereda när vi skulle passera.

Vi förtöjde båten med de speciella förtöjningskrokarna som fanns ombord. De hade, på de flesta ställen, ett smidigt system för att förtöja båten. Men vi hade även med metallpinnar som kunde bankas ner i gräset längs kanalen och förtöja båten i dessa.

Första stoppet blev innan slussen vid Willeymoor Lock där vi stannade för att äta middag på Puben som öppnade klockan 18:00. Vi var lite tidiga, så barnen fick lite tid att springa av sig i lekparken vid Puben innan de öppnade. Här blev det snabbt ganska mycket folk från området och även från några båtar som hade lagt till för natten. Efter maten drog vi oss tillbaka till båten och spelade lite spel under kvällen. Alla var väldigt trötta efter en lång resa som började runt 3-tiden på natten för att ta sig till Arlanda.