Vägen tillbaka – dag 5

Jag och Carolyn väcktes tidigt på morgonen av att någon knackade på vårt fönster. Där utanför stod den trevlige mannen från Birmingham och meddelade att vår Mooring Peg, dvs den metallpinne som vi hade hamrat ned i gruset vid kanalen för att förtöja båten med, hade släppt.

Jag kastade på mig kläderna och såg att båten hade lossnat i fören, men den låg fortfarande stilla längs kanten. Här i Wales var det oftast naturen man fick slå ner dessa stolpar i, istället för de krokar som var väldigt vanligt under början av resan. Här var det istället något som liknade rejäla tältpinnar som man slog ner med en hammare. Dock var det lite blandat grus och mossa vid kanten där vi hade lagt till, så vi fick slå några extra gånger för att få dessa på plats under kvällen.

Nu bestämde vi oss istället för att kasta loss när vi ändå var vakna, så vi tuffade iväg längs kanalen på vår väg tillbaka mot Wrenbury.

Carolyn promenerade längs kanalen och höll utkik och ringde mig lite då och då för att meddela när det var fritt fram vid de smala passagerna.

Vägen tillbaka på akvedukten. Fortfarande lika lugnt i kanalen.

När de andra på båten hade börjat vakna och varit på toaletten visade det sig att den bakre toaletten nu visade rött, vilket betyder att det snart är dags att tömma toaletten. Båtuthyraren hade uppskattat att vi skulle klara oss fram till torsdagen för att kunna tömma toaletterna i Whitchurch på en av deras anläggningar, men vi hade kanske lite ojämn fördelning av toaletterna och den bakre användes av fler personer än den främre, så vi fick helt enkelt stanna redan denna dag. Jag visste att det fanns en marina innan Chirk Tunnel som erbjuder tömning av toaletterna, men här var det en avgift på £18, men det var det värt. Det tog ca 10 minuter att tömma toaletten här.

Jag styrde in båten i den trånga marinan och lyckades göra en snygg parkering vid en av deras tömningsstationer.

En kille med ett riktigt ”skitjobb” tömde vår bakre toalett-tank.

Här passade vi även på att göra oss av med lite sopor som vi hade samlat på oss efter grillkvällen i Llangollen. Det är smart att försöka fylla på vatten och tömma sopor lite då och då när man ändå passerar en plats där det är möjligt.

När vi nådde Chirk Tunnel var det ett par båtar på väg från andra hållet, så vi väntade i ca 10 minuter på vår tur. Underhållningen på resan var nu ett sällskap som hade hyrt en mindre kanalbåt för en dag som de absolut inte kunde styra. De låg framför oss och gled från kant till kant och hade ingen kontroll på styrningen. Istället för att göra små rörelser så styrde de rakt ut till höger och slog i kanten. Därefter styrde de rakt ut till vänster och slog i andra sidan. Ibland stötte de i båtar som hade förtöjt och de fick en del utskällningar och hopplösa miner av folk längs kanalen.

Under ett par timmar låg de framför oss och vi bara njöt av underhållningen. Vid varje kurva eller möte blev det små katastrofer och de lärde sig aldrig styra sin båt så länge vi såg dom.

Hampus håller båten i väntan på passage genom tunneln.

Den här dagen var det riktigt varmt och vi njöt av lugnet längs kanalen. Vi passerade den 400 meter långa Chirk Tunnel och sedan Chirk Aqueduct återigen.

Yoroh och Hampus i fören. Staffan vid rodret och Carolyn vid kameran. Jackie och barnen höll sig inne när värmen var som värst (bäst).

Hampus vid rodret. Än en gång med en öl i handen.

Den här dagen blev det lunch på The Poachers Pocket som är ett Rotisserie vid kanalen. Här blev det bl a kyckling, Fish & Chips och grilltallrik.

Desmon på väg akterut genom köket och salongen.

Man byter ut benen på bordet till ett kortare par och får då en förlängning av soffan. Placerar en madrass (som finns i ett utrymme under soffan) på bordet och får då en dubbelsäng och plötsligt blir matrummet ett sovrum.

Det främre badrummet med toalett, dusch och ett handfat.

Dubbelsäng i mitten av båten där Jackie sov med barnen.

Det andra badrummet. Här fanns det handfat, toalett och dusch i ett mindre sittbadkar.

Sovrummet i fören med två enkelsängar och en våningssäng som användes som förvaring.

Nomie sitter i fören med Jackie för det mesta och här har hon gjort sig klar för en solig dag på kanalen.

Jackie trivs i fören. Här är det så lugnt och tyst. Man hör inte ens motorn från båten.

Båtar som lagt till längs kanalen. Då fick man sänka farten för att inte störa.

Staffan och Yoroh håller i båten i väntan på att komma in i nästa sluss.

Den här dagen var faktiskt den första gången vi fick vänta en stund på att slussa. Det var när vi kom fram till The Morton locks (top och bottom) som det blev lite kö. Det var något problem med luckorna på den ena slussen så det tog lite längre tid än vanligt. Men vi passade på att fylla på lite vatten när vi gled fram i kön mot första slussningen.

Sedan körde man vidare och hamnade i nästa kö, men totalt tog det säkert inte mer än 40 minuter att åka genom båda dessa slussar inklusive kötiden. Carolyn tog en tupplur på taket av båten i solskenet.

Hampus roar barnen med nya filter i Snapchat. Nomie har hittat en min som passar.

Desmon lever sig in i Snapchat.

Hampus gillar också Snapchat.

Yoroh njuter av lugnet.

Den här dagen stannade vi till vid Narrowboat Inn för att äta middag. Ägaren försökte gissa var vi kom ifrån när han hörde oss prata. Det blev vilda gissningar på Kroatien, Tjeckien, Polen och alla möjliga länder. Till slut fick vi avslöja att vi kom från Sverige.

Nomie var nöjd med barnstolen på Narrowboat Inn och gillade att göra grimaser.

Carolyn stickar garnfigurer till barnen och morfar hjälper Desmon att sy på ögon och ben.

Desmon och morfar hjälps åt.

Carolyn håller ett vakande öga på Desmon och Gubbis.

Nu klarar Desmon jobbet själv.

Kommentera