Då var det dags att åka vidare mot Llangollen. Vi har haft tur med vädret varenda dag. Några droppar regn under någon minut är det enda vi sett än så länge. Det enda vi hade hört innan resan var att vädret i Wales är lika med regn, regn och åter regn. Men oss lurar dom inte. Vi såg bara solen.
Full koncentration. Nu ska vi rakåt.
Hampus vevar upp en bro med vår egen vev. Båten kan sedan passera och man får sedan veva ner bron igen så att folk och bilar kan passera över kanalen.
Morgonluften kunde vara lite kylig, men det klarnade upp framåt lunch. Hampus vevar ner bron i bakgrunden och hoppar sedan på båten igen.
På väg ut över Pontcysyllte Aqueduct – en av höjdpunkterna på resan.
Pontcysyllte Aqueduct är en 38 meter hög bro som man kan promenera över på höger sida. Men den vänstra delen är avsedd för kanalbåtar och till vänster om båten finns inte ens ett staket. Det är öppet längs hela akvedukten och man ser rakt ner från sidan. Det är bara en liten kant som håller vattnet på plats när man sakta glider över. Den är 307 meter lång och 3.4 meter bred.
Pontcysyllte Aqueduct öppnades för trafik 1805 och är den längsta och högsta akvedukten i Storbritannien. Den skrevs in på världsarvslistan 27 juni 2009.
En väldigt tunn kant på ena sidan båten.
Carolyn styr med säker hand.
River Dee 38 meter under oss.
Vi lämnar akvedukten bakom oss och kommer tillbaka om ett par dagar när vi åker hemåt.
Jackie passar på att pyssla med barnen i salongen.
Några engelska miles hit och några engelska miles dit.
Ett möte med en prästkragefylld kanalbåt.
Framme i slutdestinationen Llangollen.
Innan vi kom fram till byn Llangollen blev kanalen väldigt smal. Vissa delar var så smala att det bara fick plats en båt i taget. Man fick därför skicka en person i förväg för att kolla att kusten var klar och vi höll kontakt via mobilen. Ibland fick man promenera några hundra meter för att se till att det fanns plats att passera, men många av de båtar vi mötte hade inte skickat någon spanare.
Vid en passage mötte vi en ensam båtägare som inte kunde backa. Han var ensam och han åkte med strömmen. Eftersom vi kom från andra hållet tyckte han att det var bättre om vi flyttade oss, så några av oss hoppade av båten och drog den med tamparna tills vi hittade en plats där den andra båten kunde passera. Därefter promenerade jag i förväg för att hitta nästa utrymme där vi kunde möta andra båtar och ringde till de som var kvar på vår båt och meddelade att de kunde köra en bit till. Där stod jag och vaktade så inga andra båtar skulle köra innan vi hunnit fram. Konstigt nog chansade de flesta på att köra genom dessa passager utan att skicka en spanare, vilket vi blivit rekommenderade att göra av alla.
Hampus och Desmon på taket i väntan på att tre båtar ska passera innan det är fritt fram.
När vi till slut började närma oss Llangollen låg det kanalbåtar längs hela stranden och någon som gick förbi oss berättade att det inte fanns några platser att lägga till inne i byn.
Vi tog oss fram till byn och släppte av Jackie och Yoroh med barnen. Jag, Carolyn och Hampus körde sedan in båten till en vändplats för att hamna i rätt riktning. Det går nämligen bara att vända båten vid vissa platser längs kanalen där de skapat en vändplats. Men eftersom kanalen slutar i Llangollen får man helt enkelt vända här och åka tillbaka.
Vi kom in till vändplatsen och Hampus vände båten efter lite gnäll från mig om hur man egentligen ska vända båten (jag hade ju läst på hur man gör i förväg), men Hampus stod på sig och fick till det i alla fall.
Vi körde vår båt en bit bort tills vi hittade en plats att lägga till för natten och promenerade sedan tillbaka till byn (ca 15 minuter) för att möta upp de andra. På så sätt hade vi vår båt i rätt riktning inför morgondagen så vi kunde komma iväg utan att trängas med övrig båtar inne i byn.
I Llangollen har de även hästar som drar båtarna för turister. Det var så båtarna drogs för många, många år sedan längs kanalen.
Framme i Llangollen och barnen var glada hela resan.
Dags för Afternoon Tea på Vintage Rose. Barnen fick beröm från sällskapet intill för att de var så väluppfostrade och satt tysta och väntade.
Kaptensmössan fick givetvis följa med in till Llangollen. Desmon fick många kommentarer om mössan längs kanalen. Jag tror Desmon räknade till över 30 kommentarer.
Jackie och Yoroh väntar på Afternoon Tea.
Syskonkärlek.
En enorm chokladkaka och juice kan väl göra vem som helst så här glad. Dessutom var den hembakad.
Afternoon Tea är aldrig fel. Borde avnjutas oftare i Sverige.
En snygg buss i Llangollen.
En förbudsskylt vid entrén till en park i Llangollen.
Här tog jag, Carolyn och Hampus en öl på terrassen medan barnen lekte i lekparken. Samtidigt stod en kvinna och kräktes över staketet några gånger. Till slut bytte vi Pub.
En glad Desmon vid floden Dee i Llangollen. En minut senare hade han trampat snett och hamnat med ena foten i vattnet. Men det är ju sånt som händer. Även om man är kapten.
Hampus i shorts. Är väl ok så länge man inte är i en storstad.
Nomie, Jackie, Carolyn och Yoroh vid floden Dee.
When I’m Sixty-Four. Varning för Gubbis och Tantis!
På kvällen grillade vi på kajkanten på våra nyinköpta engångsgrillar. Det blev hamburgare, halloumi och grillade grönsaker. I väntan på maten träffade vi en trevlig man från Birmingham som hade en egen narrowboat. Han och hans fru hade åkt i ett flertal kanaler i England under åren och nu skulle de stanna i Llangollen under tre dagar efter en 8-dagars resa med båten från Birmingham. Han berättade att de någon gång skulle ta sig igenom de 200 miles av kanaler som är kopplade samman i ett system i Storbrittanien. Dock fanns det ingen koppling till Skottland så där skulle de behöva hyra en båt för att kunna åka runt.