Tågluff dag 2

Vi vaknade i Great Yarmouth och tog oss ner till frukosten. Där möttes vi av Ian (antagligen gift med Dawn som vi mötte när vi checkade in). En typisk engelsk farbror som stod och skojade med frukostgästerna på engelsk vis. Men efter en stund lämnade han gästerna ifred föra tt gå in och titta på nyheterna på tv.

Vi tog en liten annan väg till stationen denna dag för att se lite mer av den lilla byn, som visade sig vara mycket större än vi sett kvällen innan. Plötsligt såg vi en hel del butiker längre upp mot tåget och här hade människor i byn vaknat till liv och börjat sin vardag.

När vi kom fram till stations såg vi en buss utanför som flera resenärer klev ombord. Vi frågade om bussen gick mot Norwich och det visade sig vara en extrainsatt buss som tågföretaget satt in eftersom de inte hade tillräckligt många vagnar för alla. Så nu blev det en busstur från Great Yarmouth till Norwich.

I Norwich bytte vi sedan till tåg mot Birmingham som vi hade bestämt för att resa till denna dag. Vi tittade lite på väderkartorna och vilken typ av boende som fanns på olika orter och nu verkade Birmingham hamna rätt för oss. Vi klev på tåget i Norwich och bytte tåg i Peterborough.

Nu var vi plötsligt i Englands näst största stad. Staden där medlemmar i Duran Duran föddes och även Jeff Lynne och Roy Wood och en hel del andra musikanter har sitt ursprung i den här trakten.

Tyvärr har man börjat med en hel del moderna byggen i staden och en stor del av citykärnan kändes som en byggarbetsplats och vi bodde verkligen mitt i stan. När vi checkade in på hotellet så möttes vi av en väldigt tråkig receptionist som knappt log eller hälsade. Vilken kontrast mot det härliga paret i Great Yarmouth. Vi kände direkt att vi kanske skulle satsa mer på B&B istället för hotell.

Vi promenerade ner till kanalen i ett nyrenoverat område som man placerat varenda restaurangkedja man kan tänka sig. Det engelska folket verkar gilla att äta sin mat på restaurangkedjor, men vi föredrar att hitta de lokala små guldkornen. Men här var det väldigt svårt. Det fanns helt enkelt bara kedjor i det här området. Men det är mysigt att sitta vid kanalerna i England och speciellt alla de Narrowboats som glider förbi i kanalerna.

Nu hade Carolyn Googlat fram några bra platser (hon är väldigt bra på att hitta de där extra bra platserna i sitt Googlande). Så nu tog vi oss lite utanför stadskärnan till ett område som heter Digbeth. Här hade man byggt om gamla hus och innegårdar till sköna krogar och barer. En av de rekommenderade barerna kändes lite trist med folk som var lite extra tjusiga och då tycker jag det blir lite trist. Vi valde istället ett ställe snett över gatan där man ställt upp containers runt något som kanske varit en parkeringsyta eller kanske där det tidigare stått ett hus. Alla väggar var containers och där inne serverade man drinkar och i något hörn verkade man tillaga någon BBQ-mat. Men vi valde sedan att gå vidare i området och avslutade istället med en pizza på något modernt ställe med fin inredning. Dock var inte pizzan lika god som den såg ut, men helt ok för denna kväll.

Tågluff dag 1

Tidigt flyg med Norwegian från Arlanda torsdag morgon och landade på Gatwick söder om London. Där tankade vi upp våra Oyster-cards för att vara förberedda när vi kommer tillbaka till London i slutet av vår resa.

Vi fyllde i första datumet på vårt BritRail-pass och klev ner på tågperrongen på Gatwick och tog ThamesLink-tåget genom London och upp till Cambridge för att se oss omkring och äta lunch. Här var det väldigt många turister och det var svårt att hitta något mysigt ställe att äta lunch på. Men till slut hittade vi något som verkade bra och tog oss en lunch efter en snabb runda för att se denna gamla fina stad. Vi gjorde inga besök på museum eller in i några byggnader. Bara en promenad med våra små rullväskor ner på stan och ner till kanalen.

Efter lunchen promenerade vi tillbaka till stationen (ca 20 minuter bort utanför stadskärnan) och på tåget upp mot Norwich för tågbyte.

Det visade sig att tåget vi planerat att åka med var inställt, så vi tittade i tågappen i telefonen hur nästa tåg mot Norwich skulle åka och då valde vi att kliva på ett annat, tidigare tåg, och kliva av i den lilla byn Ely (där Norwichtåget också skulle passera). Där satte vi oss utanför stationen i solskenet och inväntade det senare tåget mot Norwich. Även i lilla Ely finns det en kanal med Narrowboats. Jag tror jag aldrig tröttnar på de där båtarna och längtar efter att hyra en sådan igen.

Vi gick in i Norwich och det kändes ganska tråkigt runt stationen med en del missbrukare och uteliggare. Men vi köpte lite snacks till tågresan en bit in i stan. Vi kanske skulle ge Norwich en ny chans, men nu såg vi bara stationsområdet eftersom vi hade bestämt oss för att bara byta tåg här. Vi gav oss iväg till stationen där vi nu skulle åka mot Great Yarmouth, eftersom vi hade bokat vårt första boende redan hemifrån.

När vi kom till stationen i Norwich visade det sig att man haft något fel på tåget, så det fanns färre vagnar än det brukar, det blev därför ganska trångt på detta gamla tåg.

Väl framme i Great Yarmouth rullade vi med våra väskor mot vårt första boende. En B&B ganska nära stranden. En mycket trevlig kvinna mötte oss i dörren och gav oss nycklarna till vårt rum. Därefter promenerade vi ner till strandpromenaden och eftersom vi kom fram så pass sent på dagen hade de flesta lämnat stranden. Jag tror det var lite för kallt för att bada och vädret var kanske inte det bästa, men det var kul att se den här typen av kustort som är ganska vanlig runt Englands kust. Pirer som går ut från sandstränderna med spelmaskiner och barer.

Det var väldigt svårt att hitta en restaurang för kvällen som inte bara serverade pizza eller hamburgare. Men vi chansade på något som kändes som en fiskrestaurang och valde att äta kött. Vi tyckte nog båda två att det var en av de godaste köttbitar vi ätit på väldigt länge. En perfekt och mycket smakrik Entrecôte.

Tågluff i England

Då var det dags för en ny resa. Denna gång har vi valt att tågluffa i England. Vi flyger till London Gatwick och tänker sedan ta oss runt från dag till dag.

Vi köpte ett BritRail Pass på nätet (som skickades hem med post). Vi valde ett pass som man kan åka 8 resdagar inom 30 dagar. Från den första dagen vi aktiverar passet kan vi alltså välja 8 dagar då vi kan resa hur mycket vi vill inom England, Wales och Skottland. Men när vi beställde via internet fick vi en extra resdag som bonus. Så vi har nu 9 resdagar med tåg. Priset för passet var 6.635 kr för två personer.

Flygresa med Norwegian kostade tur och retur 2.816 kr för två personer. Otroligt billigt att flyga till London.

Vi har bokat vår hemresa från London 14 dagar senare. Vi kan antingen stanna kvar två nätter på något ställe vi hamnar på eller så kan vi välja att åka t ex buss mellan två orter som ligger nära. I alla fall de dagar då vi inte kommer att utnyttja en av de 9 dagar vi har som resdagar på kortet. Men om vi känner att vi fått nog av landsbygden kanske vi väljer att ta oss till London mot slutet och se oss omkring där de sista dagarna innan vi åker hem igen. London kan man aldrig tröttna på (så länge man undviker de vanliga turistområdena i city).

Det enda vi är tveksamma till är väl vädret som inte verkar vara det bästa. Vi flyger tidigt i morgon bitti och när vi nu studerat väderkartan har vi valt att åka direkt från Gatwick-flygplatsen och ta en lunch i Cambridge. Där kan vi se oss omkring lite och sedan hoppa på tåget och fortsätta mot Norwich. Vi dessutom bokat ett hotellrum i Great Yarmouth ute vid kusten i närheten av Norwich. Kuststaden där man spelade in en hel del scener till filmen ’Yesterday’.
(Rättelse; de spelade visst in Yesterday-filmen i Clacton-on-sea som är väldigt likt tyckte jag)

Kryssning

Då är det dags för kryssning på Medelhavet.

Vi flyger ner till Venedig om någon timme och sover där en natt. Sedan blir det kryssning med Norwegian Cruiselines ner mot första stoppet i Montenegro och därefter Grekland med Korfu, Santorini och Mykonos och på vägen tillbaka blir det ett stopp i Dubrovnik för att sedan återvända till Venedig 8 dagar senare.

Tågluff

Då har vi plötsligt bestämt oss för att göra någon form av tågluff. Carolyn fick byta ett par arbetsdagar och fick plötsligt många dagar ledigt i rad. Vi flyger till Prag och har bara bokat första hotellnatten än så länge. Planen är sedan att vi åker tåg eller buss till några olika städer runtom i Europa under drygt en vecka.

Just nu finns det några platser som vi lagt till på listan. Det är Prag, Wien, Bratislava, Budapest, Ljubljana, Salzburg, Colmar, Strasbourg, Moseldalen, Luxemburg och Bryssel.

Men vi kommer antagligen att ändra oss längs vägen och kanske bara ta första bästa tåg som erbjuds på stationen. Var vi flyger hem ifrån får helt enkelt lösa sig längs vägen.

En varsin liten rullväska har vi packat rejält och med lite tur kanske man hittar någon tvättinrättning eller kanske hyr en lägenhet via Airbnb någon natt och med lite extra tur kanske det finns tvättmaskin.

Om några timmar ger vi oss iväg…

Sista dagen – dag 8

Sista natten hade vi stannat till ett par hundra meter innan marinan i Wrenbury. Båten skulle lämnas tillbaka vid 9:30 och det kändes skönt att vara i närheten sista morgonen.

Den här sista kvällen och natten hade det börjat regna för första gången, men når vi vaknade på morgonen var solen tillbaka. Vi hade otrolig tur med vädret under vår resa.

Jag lyckades backa in båten perfekt på marinan och personalen tankade upp båten och det visade sig att vi hade gjort av med mindre diesel än vi lagt i deposition, så jag fick tillbaka £25 av uthyraren.

En skylt vid Puben intill marinan i Wrenbury.

Om någon är sugen på att göra en liknande tripp så kommer här en liten sammanställning av kostnader.

Flygresa för 7 personer Arlanda–Manchester drygt 13.700 kr med SAS.

Båt för 7 personer (inklusive Early booking-rabatt) £1.800.

Fuel deposit £90 (men här fick jag tillbaka £25 eftersom vi gjort av med mindre diesel).

Boende (lägenhet via Airbnb) en natt i Manchester eftersom flyget gick en dag senare. 3.600 kr.

Taxibuss tur och retur flygplatsen i Manchester. £185.

Mat levererat till båten £150.

Matinköp vid första stormarknad dag tre £120.

Sedan var det några måltider längs vägen som slutade på max £80 per gång för alla 7 personer.

Totalt blir det väl ca 45.000–50.000 kr för 5 vuxna och 2 barn. Men då får man en annorlunda semester och en upplevelse som man kommer att minnas länge. Värt varenda krona.

Vi hade dessutom tur med vädret och ett härligt gäng att resa med.
Världens bästa barn och barnbarn och sambos.

Whitchurch – dag 7

Nu var det dags för näst sista dagen på vår resa. Nu hade vi sovit strax innan Whitchurch där vi tänkt ta en promenad och titta runt. Först passade vi på att stanna till vid marinan som tillhörde vår uthyrare och tömma toalett-tanken för den främre toaletten. De passade även på att tömma den bakre toaletten när vi ändå var där. Sedan körde vi fram båten och la till en bit bort. Det var ungefär 15 minuters promenad upp till byn och vi gjorde ett besök i en Pound Store och sedan vandrade vi långsamt tillbaka till båten för att äta en sallad på blandade rester. En kylskåpstömning eller ”Hänt i veckan”.

Vår sovplats näst sista natten.

Huvudgatan i Whitchurch.

Slussning på väg ner.

Det viktigaste när man slussar ner är att hålla sig borta från den stora betongklumpen (The Cill). Denna är markerad med en vit linje vid slussens kant. Det gäller bara att köra fram båten och gasa lite om båten rör sig bakåt. Annars kan båten fastna på kanten och då finns det inte mycket man kan göra.

The Cill är tydligt markerad. Det gäller bara att hålla sig framför linjen när man är på väg ner.

Jackie skjuter igen slussporten innan hon och Hampus släpper ut vattnet på andra sidan.

Ett par minuters väntan på att allt vatten har tömts innan man kan öppna luckorna.

Carolyn har fixat lite chips till mig när jag står vid rodret.

En sista check att inget fastnat i propellern.

En idolbild på motorrummet.

Ellesmere – dag 6

När man befann sig längre västerut på kanalen så bytte man numrering. Här började man med ett W vid numret. Tidigare var det bara ett nummer. Nu hade vi rört oss ner från 45W till 1W och därefter började den gamla numreringen igen. Den vi började med. Efter Frankton Locks (en förgrening till en annan kanal i en annan riktning) började bro nummer 69. Vår första bro vid starten var bro nummer 20 som låg vid vår marina.

Nu hade vi nått den sista bron med ett W i numreringen.

Vägen mot Montgomery vid Frankton Locks var bara öppen någon timme på morgonen varje dag och för att passera den behövde man boka tid med slussvaktaren.

Tillbaka i Ellesmere.

Nu hade vi förtöjt båten i Ellesmere igen. Det var här vi fyllde på med mat i början av vår resa. Nu stannade vi till vid samma butik igen och vi tog även en runda i byn och besökte Red Lion Coaching Inn för lunch.

På promenad i Ellesmere.

Det fanns ett budskap till Hampus på väggen i Puben.

Öl, öl och öl. Det är England.

Fåglar som vandrade runt en glasskiosk i väntan på snälla turister.

Yoroh med barnen i Ellesmere.

Vi hamnade lite fel och plötsligt var vi tillbaka där vi nyss hade ätit lunch.

Ibland orkade inte kaptenen gå själv.

En sista påfyllning av matvaror.

Vår starke kapten lyfter sin lillasyster.

 

Vägen tillbaka – dag 5

Jag och Carolyn väcktes tidigt på morgonen av att någon knackade på vårt fönster. Där utanför stod den trevlige mannen från Birmingham och meddelade att vår Mooring Peg, dvs den metallpinne som vi hade hamrat ned i gruset vid kanalen för att förtöja båten med, hade släppt.

Jag kastade på mig kläderna och såg att båten hade lossnat i fören, men den låg fortfarande stilla längs kanten. Här i Wales var det oftast naturen man fick slå ner dessa stolpar i, istället för de krokar som var väldigt vanligt under början av resan. Här var det istället något som liknade rejäla tältpinnar som man slog ner med en hammare. Dock var det lite blandat grus och mossa vid kanten där vi hade lagt till, så vi fick slå några extra gånger för att få dessa på plats under kvällen.

Nu bestämde vi oss istället för att kasta loss när vi ändå var vakna, så vi tuffade iväg längs kanalen på vår väg tillbaka mot Wrenbury.

Carolyn promenerade längs kanalen och höll utkik och ringde mig lite då och då för att meddela när det var fritt fram vid de smala passagerna.

Vägen tillbaka på akvedukten. Fortfarande lika lugnt i kanalen.

När de andra på båten hade börjat vakna och varit på toaletten visade det sig att den bakre toaletten nu visade rött, vilket betyder att det snart är dags att tömma toaletten. Båtuthyraren hade uppskattat att vi skulle klara oss fram till torsdagen för att kunna tömma toaletterna i Whitchurch på en av deras anläggningar, men vi hade kanske lite ojämn fördelning av toaletterna och den bakre användes av fler personer än den främre, så vi fick helt enkelt stanna redan denna dag. Jag visste att det fanns en marina innan Chirk Tunnel som erbjuder tömning av toaletterna, men här var det en avgift på £18, men det var det värt. Det tog ca 10 minuter att tömma toaletten här.

Jag styrde in båten i den trånga marinan och lyckades göra en snygg parkering vid en av deras tömningsstationer.

En kille med ett riktigt ”skitjobb” tömde vår bakre toalett-tank.

Här passade vi även på att göra oss av med lite sopor som vi hade samlat på oss efter grillkvällen i Llangollen. Det är smart att försöka fylla på vatten och tömma sopor lite då och då när man ändå passerar en plats där det är möjligt.

När vi nådde Chirk Tunnel var det ett par båtar på väg från andra hållet, så vi väntade i ca 10 minuter på vår tur. Underhållningen på resan var nu ett sällskap som hade hyrt en mindre kanalbåt för en dag som de absolut inte kunde styra. De låg framför oss och gled från kant till kant och hade ingen kontroll på styrningen. Istället för att göra små rörelser så styrde de rakt ut till höger och slog i kanten. Därefter styrde de rakt ut till vänster och slog i andra sidan. Ibland stötte de i båtar som hade förtöjt och de fick en del utskällningar och hopplösa miner av folk längs kanalen.

Under ett par timmar låg de framför oss och vi bara njöt av underhållningen. Vid varje kurva eller möte blev det små katastrofer och de lärde sig aldrig styra sin båt så länge vi såg dom.

Hampus håller båten i väntan på passage genom tunneln.

Den här dagen var det riktigt varmt och vi njöt av lugnet längs kanalen. Vi passerade den 400 meter långa Chirk Tunnel och sedan Chirk Aqueduct återigen.

Yoroh och Hampus i fören. Staffan vid rodret och Carolyn vid kameran. Jackie och barnen höll sig inne när värmen var som värst (bäst).

Hampus vid rodret. Än en gång med en öl i handen.

Den här dagen blev det lunch på The Poachers Pocket som är ett Rotisserie vid kanalen. Här blev det bl a kyckling, Fish & Chips och grilltallrik.

Desmon på väg akterut genom köket och salongen.

Man byter ut benen på bordet till ett kortare par och får då en förlängning av soffan. Placerar en madrass (som finns i ett utrymme under soffan) på bordet och får då en dubbelsäng och plötsligt blir matrummet ett sovrum.

Det främre badrummet med toalett, dusch och ett handfat.

Dubbelsäng i mitten av båten där Jackie sov med barnen.

Det andra badrummet. Här fanns det handfat, toalett och dusch i ett mindre sittbadkar.

Sovrummet i fören med två enkelsängar och en våningssäng som användes som förvaring.

Nomie sitter i fören med Jackie för det mesta och här har hon gjort sig klar för en solig dag på kanalen.

Jackie trivs i fören. Här är det så lugnt och tyst. Man hör inte ens motorn från båten.

Båtar som lagt till längs kanalen. Då fick man sänka farten för att inte störa.

Staffan och Yoroh håller i båten i väntan på att komma in i nästa sluss.

Den här dagen var faktiskt den första gången vi fick vänta en stund på att slussa. Det var när vi kom fram till The Morton locks (top och bottom) som det blev lite kö. Det var något problem med luckorna på den ena slussen så det tog lite längre tid än vanligt. Men vi passade på att fylla på lite vatten när vi gled fram i kön mot första slussningen.

Sedan körde man vidare och hamnade i nästa kö, men totalt tog det säkert inte mer än 40 minuter att åka genom båda dessa slussar inklusive kötiden. Carolyn tog en tupplur på taket av båten i solskenet.

Hampus roar barnen med nya filter i Snapchat. Nomie har hittat en min som passar.

Desmon lever sig in i Snapchat.

Hampus gillar också Snapchat.

Yoroh njuter av lugnet.

Den här dagen stannade vi till vid Narrowboat Inn för att äta middag. Ägaren försökte gissa var vi kom ifrån när han hörde oss prata. Det blev vilda gissningar på Kroatien, Tjeckien, Polen och alla möjliga länder. Till slut fick vi avslöja att vi kom från Sverige.

Nomie var nöjd med barnstolen på Narrowboat Inn och gillade att göra grimaser.

Carolyn stickar garnfigurer till barnen och morfar hjälper Desmon att sy på ögon och ben.

Desmon och morfar hjälps åt.

Carolyn håller ett vakande öga på Desmon och Gubbis.

Nu klarar Desmon jobbet själv.