Tågluff

Då har vi plötsligt bestämt oss för att göra någon form av tågluff. Carolyn fick byta ett par arbetsdagar och fick plötsligt många dagar ledigt i rad. Vi flyger till Prag och har bara bokat första hotellnatten än så länge. Planen är sedan att vi åker tåg eller buss till några olika städer runtom i Europa under drygt en vecka.

Just nu finns det några platser som vi lagt till på listan. Det är Prag, Wien, Bratislava, Budapest, Ljubljana, Salzburg, Colmar, Strasbourg, Moseldalen, Luxemburg och Bryssel.

Men vi kommer antagligen att ändra oss längs vägen och kanske bara ta första bästa tåg som erbjuds på stationen. Var vi flyger hem ifrån får helt enkelt lösa sig längs vägen.

En varsin liten rullväska har vi packat rejält och med lite tur kanske man hittar någon tvättinrättning eller kanske hyr en lägenhet via Airbnb någon natt och med lite extra tur kanske det finns tvättmaskin.

Om några timmar ger vi oss iväg…

Sista dagen – dag 8

Sista natten hade vi stannat till ett par hundra meter innan marinan i Wrenbury. Båten skulle lämnas tillbaka vid 9:30 och det kändes skönt att vara i närheten sista morgonen.

Den här sista kvällen och natten hade det börjat regna för första gången, men når vi vaknade på morgonen var solen tillbaka. Vi hade otrolig tur med vädret under vår resa.

Jag lyckades backa in båten perfekt på marinan och personalen tankade upp båten och det visade sig att vi hade gjort av med mindre diesel än vi lagt i deposition, så jag fick tillbaka £25 av uthyraren.

En skylt vid Puben intill marinan i Wrenbury.

Om någon är sugen på att göra en liknande tripp så kommer här en liten sammanställning av kostnader.

Flygresa för 7 personer Arlanda–Manchester drygt 13.700 kr med SAS.

Båt för 7 personer (inklusive Early booking-rabatt) £1.800.

Fuel deposit £90 (men här fick jag tillbaka £25 eftersom vi gjort av med mindre diesel).

Boende (lägenhet via Airbnb) en natt i Manchester eftersom flyget gick en dag senare. 3.600 kr.

Taxibuss tur och retur flygplatsen i Manchester. £185.

Mat levererat till båten £150.

Matinköp vid första stormarknad dag tre £120.

Sedan var det några måltider längs vägen som slutade på max £80 per gång för alla 7 personer.

Totalt blir det väl ca 45.000–50.000 kr för 5 vuxna och 2 barn. Men då får man en annorlunda semester och en upplevelse som man kommer att minnas länge. Värt varenda krona.

Vi hade dessutom tur med vädret och ett härligt gäng att resa med.
Världens bästa barn och barnbarn och sambos.

Whitchurch – dag 7

Nu var det dags för näst sista dagen på vår resa. Nu hade vi sovit strax innan Whitchurch där vi tänkt ta en promenad och titta runt. Först passade vi på att stanna till vid marinan som tillhörde vår uthyrare och tömma toalett-tanken för den främre toaletten. De passade även på att tömma den bakre toaletten när vi ändå var där. Sedan körde vi fram båten och la till en bit bort. Det var ungefär 15 minuters promenad upp till byn och vi gjorde ett besök i en Pound Store och sedan vandrade vi långsamt tillbaka till båten för att äta en sallad på blandade rester. En kylskåpstömning eller ”Hänt i veckan”.

Vår sovplats näst sista natten.

Huvudgatan i Whitchurch.

Slussning på väg ner.

Det viktigaste när man slussar ner är att hålla sig borta från den stora betongklumpen (The Cill). Denna är markerad med en vit linje vid slussens kant. Det gäller bara att köra fram båten och gasa lite om båten rör sig bakåt. Annars kan båten fastna på kanten och då finns det inte mycket man kan göra.

The Cill är tydligt markerad. Det gäller bara att hålla sig framför linjen när man är på väg ner.

Jackie skjuter igen slussporten innan hon och Hampus släpper ut vattnet på andra sidan.

Ett par minuters väntan på att allt vatten har tömts innan man kan öppna luckorna.

Carolyn har fixat lite chips till mig när jag står vid rodret.

En sista check att inget fastnat i propellern.

En idolbild på motorrummet.

Ellesmere – dag 6

När man befann sig längre västerut på kanalen så bytte man numrering. Här började man med ett W vid numret. Tidigare var det bara ett nummer. Nu hade vi rört oss ner från 45W till 1W och därefter började den gamla numreringen igen. Den vi började med. Efter Frankton Locks (en förgrening till en annan kanal i en annan riktning) började bro nummer 69. Vår första bro vid starten var bro nummer 20 som låg vid vår marina.

Nu hade vi nått den sista bron med ett W i numreringen.

Vägen mot Montgomery vid Frankton Locks var bara öppen någon timme på morgonen varje dag och för att passera den behövde man boka tid med slussvaktaren.

Tillbaka i Ellesmere.

Nu hade vi förtöjt båten i Ellesmere igen. Det var här vi fyllde på med mat i början av vår resa. Nu stannade vi till vid samma butik igen och vi tog även en runda i byn och besökte Red Lion Coaching Inn för lunch.

På promenad i Ellesmere.

Det fanns ett budskap till Hampus på väggen i Puben.

Öl, öl och öl. Det är England.

Fåglar som vandrade runt en glasskiosk i väntan på snälla turister.

Yoroh med barnen i Ellesmere.

Vi hamnade lite fel och plötsligt var vi tillbaka där vi nyss hade ätit lunch.

Ibland orkade inte kaptenen gå själv.

En sista påfyllning av matvaror.

Vår starke kapten lyfter sin lillasyster.

 

Vägen tillbaka – dag 5

Jag och Carolyn väcktes tidigt på morgonen av att någon knackade på vårt fönster. Där utanför stod den trevlige mannen från Birmingham och meddelade att vår Mooring Peg, dvs den metallpinne som vi hade hamrat ned i gruset vid kanalen för att förtöja båten med, hade släppt.

Jag kastade på mig kläderna och såg att båten hade lossnat i fören, men den låg fortfarande stilla längs kanten. Här i Wales var det oftast naturen man fick slå ner dessa stolpar i, istället för de krokar som var väldigt vanligt under början av resan. Här var det istället något som liknade rejäla tältpinnar som man slog ner med en hammare. Dock var det lite blandat grus och mossa vid kanten där vi hade lagt till, så vi fick slå några extra gånger för att få dessa på plats under kvällen.

Nu bestämde vi oss istället för att kasta loss när vi ändå var vakna, så vi tuffade iväg längs kanalen på vår väg tillbaka mot Wrenbury.

Carolyn promenerade längs kanalen och höll utkik och ringde mig lite då och då för att meddela när det var fritt fram vid de smala passagerna.

Vägen tillbaka på akvedukten. Fortfarande lika lugnt i kanalen.

När de andra på båten hade börjat vakna och varit på toaletten visade det sig att den bakre toaletten nu visade rött, vilket betyder att det snart är dags att tömma toaletten. Båtuthyraren hade uppskattat att vi skulle klara oss fram till torsdagen för att kunna tömma toaletterna i Whitchurch på en av deras anläggningar, men vi hade kanske lite ojämn fördelning av toaletterna och den bakre användes av fler personer än den främre, så vi fick helt enkelt stanna redan denna dag. Jag visste att det fanns en marina innan Chirk Tunnel som erbjuder tömning av toaletterna, men här var det en avgift på £18, men det var det värt. Det tog ca 10 minuter att tömma toaletten här.

Jag styrde in båten i den trånga marinan och lyckades göra en snygg parkering vid en av deras tömningsstationer.

En kille med ett riktigt ”skitjobb” tömde vår bakre toalett-tank.

Här passade vi även på att göra oss av med lite sopor som vi hade samlat på oss efter grillkvällen i Llangollen. Det är smart att försöka fylla på vatten och tömma sopor lite då och då när man ändå passerar en plats där det är möjligt.

När vi nådde Chirk Tunnel var det ett par båtar på väg från andra hållet, så vi väntade i ca 10 minuter på vår tur. Underhållningen på resan var nu ett sällskap som hade hyrt en mindre kanalbåt för en dag som de absolut inte kunde styra. De låg framför oss och gled från kant till kant och hade ingen kontroll på styrningen. Istället för att göra små rörelser så styrde de rakt ut till höger och slog i kanten. Därefter styrde de rakt ut till vänster och slog i andra sidan. Ibland stötte de i båtar som hade förtöjt och de fick en del utskällningar och hopplösa miner av folk längs kanalen.

Under ett par timmar låg de framför oss och vi bara njöt av underhållningen. Vid varje kurva eller möte blev det små katastrofer och de lärde sig aldrig styra sin båt så länge vi såg dom.

Hampus håller båten i väntan på passage genom tunneln.

Den här dagen var det riktigt varmt och vi njöt av lugnet längs kanalen. Vi passerade den 400 meter långa Chirk Tunnel och sedan Chirk Aqueduct återigen.

Yoroh och Hampus i fören. Staffan vid rodret och Carolyn vid kameran. Jackie och barnen höll sig inne när värmen var som värst (bäst).

Hampus vid rodret. Än en gång med en öl i handen.

Den här dagen blev det lunch på The Poachers Pocket som är ett Rotisserie vid kanalen. Här blev det bl a kyckling, Fish & Chips och grilltallrik.

Desmon på väg akterut genom köket och salongen.

Man byter ut benen på bordet till ett kortare par och får då en förlängning av soffan. Placerar en madrass (som finns i ett utrymme under soffan) på bordet och får då en dubbelsäng och plötsligt blir matrummet ett sovrum.

Det främre badrummet med toalett, dusch och ett handfat.

Dubbelsäng i mitten av båten där Jackie sov med barnen.

Det andra badrummet. Här fanns det handfat, toalett och dusch i ett mindre sittbadkar.

Sovrummet i fören med två enkelsängar och en våningssäng som användes som förvaring.

Nomie sitter i fören med Jackie för det mesta och här har hon gjort sig klar för en solig dag på kanalen.

Jackie trivs i fören. Här är det så lugnt och tyst. Man hör inte ens motorn från båten.

Båtar som lagt till längs kanalen. Då fick man sänka farten för att inte störa.

Staffan och Yoroh håller i båten i väntan på att komma in i nästa sluss.

Den här dagen var faktiskt den första gången vi fick vänta en stund på att slussa. Det var när vi kom fram till The Morton locks (top och bottom) som det blev lite kö. Det var något problem med luckorna på den ena slussen så det tog lite längre tid än vanligt. Men vi passade på att fylla på lite vatten när vi gled fram i kön mot första slussningen.

Sedan körde man vidare och hamnade i nästa kö, men totalt tog det säkert inte mer än 40 minuter att åka genom båda dessa slussar inklusive kötiden. Carolyn tog en tupplur på taket av båten i solskenet.

Hampus roar barnen med nya filter i Snapchat. Nomie har hittat en min som passar.

Desmon lever sig in i Snapchat.

Hampus gillar också Snapchat.

Yoroh njuter av lugnet.

Den här dagen stannade vi till vid Narrowboat Inn för att äta middag. Ägaren försökte gissa var vi kom ifrån när han hörde oss prata. Det blev vilda gissningar på Kroatien, Tjeckien, Polen och alla möjliga länder. Till slut fick vi avslöja att vi kom från Sverige.

Nomie var nöjd med barnstolen på Narrowboat Inn och gillade att göra grimaser.

Carolyn stickar garnfigurer till barnen och morfar hjälper Desmon att sy på ögon och ben.

Desmon och morfar hjälps åt.

Carolyn håller ett vakande öga på Desmon och Gubbis.

Nu klarar Desmon jobbet själv.

Mot Llangollen – dag 4

Då var det dags att åka vidare mot Llangollen. Vi har haft tur med vädret varenda dag. Några droppar regn under någon minut är det enda vi sett än så länge. Det enda vi hade hört innan resan var att vädret i Wales är lika med regn, regn och åter regn. Men oss lurar dom inte. Vi såg bara solen.

Full koncentration. Nu ska vi rakåt.

Hampus vevar upp en bro med vår egen vev. Båten kan sedan passera och man får sedan veva ner bron igen så att folk och bilar kan passera över kanalen.

Morgonluften kunde vara lite kylig, men det klarnade upp framåt lunch. Hampus vevar ner bron i bakgrunden och hoppar sedan på båten igen.

På väg ut över Pontcysyllte Aqueduct – en av höjdpunkterna på resan.

Pontcysyllte Aqueduct är en 38 meter hög bro som man kan promenera över på höger sida. Men den vänstra delen är avsedd för kanalbåtar och till vänster om båten finns inte ens ett staket. Det är öppet längs hela akvedukten och man ser rakt ner från sidan. Det är bara en liten kant som håller vattnet på plats när man sakta glider över. Den är 307 meter lång och 3.4 meter bred.

Pontcysyllte Aqueduct öppnades för trafik 1805 och är den längsta och högsta akvedukten i Storbritannien. Den skrevs in på världsarvslistan 27 juni 2009.

En väldigt tunn kant på ena sidan båten.

Carolyn styr med säker hand.

River Dee 38 meter under oss.

Vi lämnar akvedukten bakom oss och kommer tillbaka om ett par dagar när vi åker hemåt.

Jackie passar på att pyssla med barnen i salongen.

Några engelska miles hit och några engelska miles dit.

Ett möte med en prästkragefylld kanalbåt.

Framme i slutdestinationen Llangollen.

Innan vi kom fram till byn Llangollen blev kanalen väldigt smal. Vissa delar var så smala att det bara fick plats en båt i taget. Man fick därför skicka en person i förväg för att kolla att kusten var klar och vi höll kontakt via mobilen. Ibland fick man promenera några hundra meter för att se till att det fanns plats att passera, men många av de båtar vi mötte hade inte skickat någon spanare.

Vid en passage mötte vi en ensam båtägare som inte kunde backa. Han var ensam och han åkte med strömmen. Eftersom vi kom från andra hållet tyckte han att det var bättre om vi flyttade oss, så några av oss hoppade av båten och drog den med tamparna tills vi hittade en plats där den andra båten kunde passera. Därefter promenerade jag i förväg för att hitta nästa utrymme där vi kunde möta andra båtar och ringde till de som var kvar på vår båt och meddelade att de kunde köra en bit till. Där stod jag och vaktade så inga andra båtar skulle köra innan vi hunnit fram. Konstigt nog chansade de flesta på att köra genom dessa passager utan att skicka en spanare, vilket vi blivit rekommenderade att göra av alla.

Hampus och Desmon på taket i väntan på att tre båtar ska passera innan det är fritt fram.

När vi till slut började närma oss Llangollen låg det kanalbåtar längs hela stranden och någon som gick förbi oss berättade att det inte fanns några platser att lägga till inne i byn.

Vi tog oss fram till byn och släppte av Jackie och Yoroh med barnen. Jag, Carolyn och Hampus körde sedan in båten till en vändplats för att hamna i rätt riktning. Det går nämligen bara att vända båten vid vissa platser längs kanalen där de skapat en vändplats. Men eftersom kanalen slutar i Llangollen får man helt enkelt vända här och åka tillbaka.

Vi kom in till vändplatsen och Hampus vände båten efter lite gnäll från mig om hur man egentligen ska vända båten (jag hade ju läst på hur man gör i förväg), men Hampus stod på sig och fick till det i alla fall.

Vi körde vår båt en bit bort tills vi hittade en plats att lägga till för natten och promenerade sedan tillbaka till byn (ca 15 minuter) för att möta upp de andra. På så sätt hade vi vår båt i rätt riktning inför morgondagen så vi kunde komma iväg utan att trängas med övrig båtar inne i byn.

I Llangollen har de även hästar som drar båtarna för turister. Det var så båtarna drogs för många, många år sedan längs kanalen.

Framme i Llangollen och barnen var glada hela resan.

Dags för Afternoon Tea på Vintage Rose. Barnen fick beröm från sällskapet intill för att de var så väluppfostrade och satt tysta och väntade.

Kaptensmössan fick givetvis följa med in till Llangollen. Desmon fick många kommentarer om mössan längs kanalen. Jag tror Desmon räknade till över 30 kommentarer.

Jackie och Yoroh väntar på Afternoon Tea.

Syskonkärlek.

En enorm chokladkaka och juice kan väl göra vem som helst så här glad. Dessutom var den hembakad.

Afternoon Tea är aldrig fel. Borde avnjutas oftare i Sverige.

En snygg buss i Llangollen.

En förbudsskylt vid entrén till en park i Llangollen.

Här tog jag, Carolyn och Hampus en öl på terrassen medan barnen lekte i lekparken. Samtidigt stod en kvinna och kräktes över staketet några gånger. Till slut bytte vi Pub.

En glad Desmon vid floden Dee i Llangollen. En minut senare hade han trampat snett och hamnat med ena foten i vattnet. Men det är ju sånt som händer. Även om man är kapten.

Hampus i shorts. Är väl ok så länge man inte är i en storstad.

Nomie, Jackie, Carolyn och Yoroh vid floden Dee.

When I’m Sixty-Four. Varning för Gubbis och Tantis!

På kvällen grillade vi på kajkanten på våra nyinköpta engångsgrillar. Det blev hamburgare, halloumi och grillade grönsaker. I väntan på maten träffade vi en trevlig man från Birmingham som hade en egen narrowboat. Han och hans fru hade åkt i ett flertal kanaler i England under åren och nu skulle de stanna i Llangollen under tre dagar efter en 8-dagars resa med båten från Birmingham. Han berättade att de någon gång skulle ta sig igenom de 200 miles av kanaler som är kopplade samman i ett system i Storbrittanien. Dock fanns det ingen koppling till Skottland så där skulle de behöva hyra en båt för att kunna åka runt.

 

Chirk Tunnel och riddarborgen – dag 3

Det var väldigt lugnt på kanalen även nu när högsäsongen precis hade börjat. Ibland tuffade vi på utan att se en båt på väldigt lång tid.

Vi hade lagt till intill en vacker sjö och på andra sidan låg ett majsfält. Inte en båt i sikte. Jag och Carolyn tog en promenad runt sjön (ca 2.5 km) och Hampus joggade runt sjön (han hade även tagit en joggingtur längs kanalen morgonen innan).

Här ligger vår båt vid bro 54 intill majsfälten.

Ett sagolikt vackert hus vid sjön under vår morgonpromenad.

Desmon och Nomie efter frukosten – dag 3.

Hampus är tillbaka från joggingturen och barnen har klätt på sig.

Barnen trivs på båten.

Ellesmere, 3 juli. Dags för påfyllning av matvaror.

Vi stannade till i byn Ellesmere för att köpa lite mer mat till båten. Tesco låg en liten bit från kanalen. Hampus tyckte också att tre lådor öl var för lite, så det behövde fyllas på. Här köpte vi även fyra flaskor vin. Vi köpte kycklingfiléer, hamburgerkött och två engångsgrillar, oliver, salsa, potatis, mayo, tomater, vitlök, lime, några flaskor vatten, m.m. Men någon osthyvel hittade vi aldrig, så vi fick hyvla osten med potatisskalaren på båten.

Carolyn och Hampus kommer med förta kundvagnen.

Jackie, Yoroh, Desmon och Nomie kommer med andra kundvagnen.

I Ellesmere fyllde vi även på med vatten till båtens vattentank igen. Men trycket var nog inte så bra i den här hamnen, för det tog ca 45 minuter innan vattentankarna var fyllda. Men det kändes bra att fylla på lite då och då längs vägen så man hade tillräckligt med vatten till duschar och matlagning.

Den här dagen var målet ”Riddarborgen” efter Chirk Tunnel. Det skulle ta några timmar innan dagens båttur var avklarad.

Vad vi åt till lunch minns jag inte, men till middag blev det Biff Stroganoff.

Hampus och Desmon satt ofta på taket och njöt av utsikten. Ibland fick de några trädgrenar i huvudet och ibland blev de fyllda av både löv och bladlöss.

De som bodde i hus längs kanalen hade ofta fina skulpturer på tomten.

Flera skulpturer.

Yoroh vid rodret. Ibland måste man ducka när man kör under broarna.

The Bridge Inn – sista Pub:en i England innan vi åkte in i Wales. Men vi körde bara förbi denna.

Chirk Aqueduct (21 meter hög) över gränsen mellan England och Wales. Järnvägsbron syns till vänster.

Här ska man inte gå.

Välkommen till Wales!

Då var vi framme i Wales. Nu skulle vi köra igenom den långa Chirk Tunnel (400 meter lång) innan det var dags att lägga till för en promenad upp till Chirk Castle och övernattning på båten.

Hampus och Yoroh klev av vid Chirk Aqueduct för att gå i förväg och se att ingen kommer i tunneln innan vi kör in.

När man kör in i de längre tunnlarna måste man tända sina headlights. Det är också bra att tuta innan man kör in, eftersom det är svårt för andra båtar att backa. Men någon regel säger att man kan köra tre båtar i taget, så om det skulle bli kö så kan man haka på andra båtar och åka efter i tunneln. Men vi hade tur och kunde köra på utan att behöva vänta.

Chirk Tunnel – 400 meter mörk tunnel.

Grindarna till Chirk Castle. Det sägs att dessa grindar flyttades närmare kanalen när någon drottning skulle passera för många år sedan. Slottet ligger nämligen en bit bort och därför flyttade man grinden för att visa upp det fina hantverket. Så på ängen står det bara en stor grind från 1700-talet.

Den vackra grinden och en fabrik i bakgrunden. Det bör vara Kraft Foods chokladfabrik som ligger här, eftersom vi kände doften av kakao på långt håll när vi promenerade tillbaka till båten.

Efter ca 30 minuters promenad nådde vi toppen av kullen där Chirk Castle ligger. Nomie kämpade på bra utan sin vagn som fortfarande var på vift på flygplatsen.

Chirk Castle hade stängt för dagen, men vi fick i alla fall se den vackra utsidan denna kväll.

Slussarnas dag – dag 2

Dag två blev den stora slussdagen. Under denna del av resan skulle vi passera en hel del slussar och det blev en perfekt kontrast till den lugnare första dagen.

Eftersom både jag och Carolyn hade åkt kanalbåt i Frankrike tidigare så visste vi i alla fall lite om slussningen, även om man hade slussvakter som skötte det mesta där. Nu skulle vi slussa själva och i den här kanalen finns det bara plats för en båt i taget.

Hampus och Yoroh hoppade av i fören när jag styrde in mot land. De sprang upp till slussen och såg till att ingen kom från andra hållet. Här får nämligen den företräde som kommer till slussen om den är fylld eller tömd. Vi som åkte upp längs kanalen fick alltså företräde om slussen var tömd, vilket den nu var.

Hampus och Yoroh puttade då upp de stora grindarna från varsin sida av kanalen och jag gled in med båten som passar perfekt i slussen. Det fanns lite utrymme bak och fram. Därefter stängde de dörrarna bakom båten och vevade ner de luckor där vattnet forsar ut.

Sedan gick de fram till den andra delen av slussen och vevade sakta upp luckorna på den sidan och fick då vattnet att fylla upp slussen. Efter ett par minuter hade hela slussen fyllts med vatten och det var dags att glida ut ut slussen. Därefter stängde Hampus och Yoroh slussen och promenerade ner längs strandkanten och klev på båten som jag hade styrt in till kanten.

Morfar styr in båten i slussen och Desmon kollar att allt går rätt.

Yoroh vevar ner luckan vid slussen.

Hampus vevar ner luckan på sin sida av slussen.

En vykortsbutik med självbetjäning innan Grindley Brook.

När vi kom fram till Grindley Brook, efter bro nr 28 (alla broar är numrerade så man enkelt kan se var man är på kartan) så var det dags för två trappslussar. Först kom vi fram till en av dessa som är tre slussar i rad. Här fick vi vänta på en båt framför oss innan det var vår tur. Därefter kom ytterligare en sluss med tre slussningar i rad, men här fanns det även en slussvakt som kontrollerade att båtarna kommer in i rätt ordning från olika håll. Men vi hade tur och slapp vänta så mycket under vår resa. Antagligen för att de flesta verkade vara på väg åt samma håll som oss under dessa dagar.

Slussvakten vid Grindley Brook promenerar längs slussen för att se att allt går rätt till.

Nomie som väntar på att dagens lunch, Caesarsallad, ska serveras.

Desmon i sin kaptensmössa som han bar på huvudet nästan hela tiden under resan.

Carolyn fyller på vatten längs kanalen. Desmon ser till att allt går rätt till.

Lunchen är serverad.

Yoroh kollar vattenmängden under tiden några andra äter lunch.

Staffan försöker hitta en passande fotoblick.

Desmon hittade den perfekta fotoblicken.

Staffan och Hampus i salongen.

Hampus styr för första gången och givetvis med en öl i handen.

Jackie, Desmon och Yoroh tittar upp från den lugna delen i fören.

Passagen gick antagligen bra. Kaptenen verkar nöjd.

Vi förtöjde båten för natten innan bro 54 intill sjön Cole Mere. Det blev många timmar på båten denna andra dag. Flera slussar och vackra landskap. Hampus såg Tjuren Ferdinand-ekar på varje äng vi passerade. Middag blev Carolyns Spaghetti Bolognese. Några roliga kortspel vid salongsbordet innan det var dags att bygga om det till sängplats för natten.

Kanalbåt i England/Wales – dag 1

Jag köpte en julklapp till mina barn (inklusive en sambo) och barnbarn och min egen sambo. Det blev en resa med kanalbåt på Llangollen. Vi försökte hitta en passande vecka och sedan bokade jag flyg och kanalbåt under mellandagarna. Vi bestämde oss för första veckan i juli, precis innan skollovet i England börjar.

Tidigt morgonflyg från Arlanda med kort mellanlandning i Köpenhamn och sedan till Manchester.

På Arlanda var det riktigt kaos med endast ett fåtal incheckningsdiskar öppna. SAS hade knappt någon personal på plats. Ingen personal vid maskinerna där man hämtar sina bagagetaggar (då hade vi redan försökt checka in online dagen innan, men de hade något problem med websidan, så man undrar ju varför de inte kallar in extra personal när det blev extra struligt på Arlanda).

Vi skrev ut våra boardingpass i maskinen, men fastnade när barnbarnen hade dubbla efternamn och ingen vuxen hade samma dubbelnamn. Så vi försökte hitta någon att fråga vid incheckningen, men det var bara två diskar öppna och en kö som ringlade sig långsamt genom terminalen. Skulle vi stå i denna kö så skulle vi helt enkelt missa planet. Det förstod vi ganska tidigt (vi var ändå på Arlanda i god tid).

Till slut hittade Carolyn någon som precis kom till jobbet och frågade snällt om hon kunde hjälpa oss att checka in barnen (3 och 5 år unga). Den snälla SAS-anställda skulle bara kolla vilken position hon hade denna dag och klev sedan snabbt ut till en disk och ordnade upp allt åt oss.

Hampus och jag hade redan checkat in bagaget och börjat gå mot vår gate för att se om vi behövde styra upp något där. Men nu löste det sig i sista stund och Carolyn, Jackie, Yoroh, Desmon och Nomie kom i full fart fram till piren och vi kunde gå ombord. Nu blev jag lite lugnare.

Vi fick våra platser och det var väl dags att rulla ut på plattan, men en person (som tillhörde Rosa Bussarna) hade visst fått någon annans boarding pass, så det blev försening. Man var tvungen att hitta den person som hade förväxlat sitt boarding pass och ingen av förstod varför det skulle ta sån tid. Den person som fortfarande stod med ett felaktigt boarding pass utanför måste väl kunna se vilket namn det gäller och bara hitta denna person ombord, men tiden tickade på och kabinpersonalen började leta bland folk istället för att bara pricka av alla. Nu började jag känna mig stressad igen. Skulle vi missa vår flight i Köpenhamn (vi hade mindre än 1 timme på oss att byta där).

Till slut lyckades de på något sätt få ombord denna sista person och vi kunde lyfta. Men det blev stressigt i Köpenhamn och vi lyckades i alla fall hinna fram i tid.

I Manchester visade det sig att barnvagnen hade kommit bort, så vi fick börja med att anmäla ett försvunnet bagage. En vagn som skulle vara bra att ha om vi stannade till någonstans längs kanalen där Nomie kanske inte orkade gå eller behövde sova. Men nu var det alltså ingen vagn som dök upp på flygplatsen.

Jag hade bokat en minibuss i förväg via http://www.crewetaxi.co.uk

Vi blev hämtade på flygplatsen av vår chaufför till Wrenbury där vi skulle hämta båten. Jag valde Wrenbury som start eftersom våra vänner Stefan och Patricia hade gjort samma tur några år tidigare. Börjar man i Wrenbury så får man även några extra slussar och broar, vilket gör resan mycket roligare. Hade vi valt en annan ort att börja vår resa så hade resan inte alls blivit lika omväxlande och perfekt.

Vi hyrde båten (Greater Spotted Eagle) från http://www.abcboathire.com

Eftersom vi bokade så långt i förväg fick vi också en ”early booking”-rabatt. Men bokar man inte i god tid så är det stor risk att det inte finns någon båt. Många bokar sin semester på kanalerna långt i förväg. Dessutom ville ju vi ha en båt med plats för 7 personer och 2 badrum. Då finns det inte så många båtar att välja mellan.

Vi anmälde oss i receptionen och fick en genomgång av hur slussarna fungerar. Man sköter nämligen dessa helt själv i Llangollen. Vi fick se en kort DVD och därefter var det dags att packa våra väskor på båten.

Jag hade även bokat utkörning av en del mat till båten i förväg och dessa dök upp med en chaufför som bar alla våra kassar fram till båten. Jag hade frågat alla vad de ville ha innan jag beställde. Det blev bl a ägg, mjölk, frukostbröd, yoghurt, kaffe, juice, köttfärs, kyckling, nachos, chips, öl, vin, shampoo, tvål, toapapper, hushållspapper, kalkon, bananer, lök, vinäger, pannkaksmix, ketchup, sylt, sallad, gurka, halloumi, ost, grädde, bacon, smör, m.m.

Allt beställdes från https://groceries.morrisons.com/webshop/startWebshop.do

Utkörningen kostade bara några pund och båtuthyraren meddelade oss mellan vilka tider de kunde köra ut så det passade oss bäst. Det gick att välja utkörningstid när man hade beställt all mat. Otroligt smidigt, men vi stannade även för att köpa mer mat längs vägen.

Nomie, Desmon, Yoroh, Jackie, Staffan, Carloyn och Hampus vid Whitchurch Marina.

Vi fick båten runt lunch, eftersom vi var lite tidiga. Då fick vi också en genomgång av hur man sköter båten.

Längst bak finns ett roder som man styr med. Eftersom båten är väldigt lång och man styr längst bak så måste man alltid ta ut svängarna och hålla uppsikt långt fram. Drar man spaken åt vänster så svänger aktern åt vänster, drar man till höger så svänger den åt höger, men fören ligger alltid kvar i samma position. Därför ser man hela tiden till att man placerat fören där man vill ha den innan man kör in i t ex en sluss eller en tunnel, men även när kanalen svänger.

Till vänster om rodret finns en spak som bestämmer om man vill färdas framåt eller bakåt. Bakåt är det väldigt svårt att styra båten så den används väldigt sällan. Man för spaken lite framåt tills båten börjar röra sig framåt och det är max 4 knop som gäller i kanalen. Passerar man båtar som lagt till så är max fart 2 knop. Så man färdas aldrig snabbare än lite snabbare gångtempo. Längs kanalen träffar man på folk som är ute och promenerar och ofta går de ikapp båten. Dessutom hälsar alla på varandra, så det blir en hel del ”Good morning”, ”Hello”, osv längs resan till båtar man möter eller folk som promenerar.

Vid rodret kunde man sitta längs kanterna och umgås med den som håller i rodret. Här finns även en oljeskruv som man skulle dra åt varje kväll när man lägger till. Det finns även en lucka ner till motorutrymmet och propellern. Vi kontrollerade även propellern varje kväll för att se att inget hade fastnat, men det gjorde man på någon minut.

På vår båt hade vi två enkelsängar på varsin sida i utrymmet längst fram. Där fanns även en ”bunk bed” som fälldes ner från väggen. Denna använde vi som förvaring av väskor, eftersom Desmon och Nomie delade plats i dubbelsängen med Jackie. I enkelsängarna sov Hampus och Yoroh.

Här sitter Nomie i fören och kollar mobilen. Båda barnen fick flytvästar av båtfirman.

I fören fanns det även plats att sitta under resan och här framme hörde man ingenting av den tysta motorn. Här kunde man sitta och bara glida fram helt tyst längs kanalen. Ibland fick de som satt längst fram varna den som styrde om det dök upp någon båt runt nästa kurva eller om man var för nära någon kant. Men några kantstötar blev det lite då och då och ibland gick vi även på grund när man försökte hålla sig undan för någon båt. Men då var det bara att trycka ut båten med diverse hjälpmedel som låg på taket. En gång fick vi hjälp av en snäll man på land som tog en av våra tampar och drog oss loss samtidigt som vi gasade väldigt långsamt (annars hade propellern bara borrat oss djupare ner i gyttjan och gjort det svårare att komma loss).

Garderoberna som finns på båten är väldigt trånga, så det är bäst att ta med sig mindre mjuka väskor eller små kabinväskor för att få plats med packningen på båten. Och man behöver ju inte ta med sig några finkläder. Man får antagligen försöka tänka husvagnssemester (även om jag aldrig varit på en sådan).

Efter det första rummet låg det ett badrum med dusch och i nästa rum fanns en dubbelsäng där Jackie och barnen sov. Nästa utrymme var ännu ett badrum med dusch och sedan hade vi vårt kök med gasspis, mikrovågsugn och ett litet kylskåp med frysfack. Sedan hade vi vår salong/matbord. På kvällarna gjorde man om bordet till en säng och soffan vid matbordet blev då, tillsammans med bordet, en dubbelsäng för mig och Carolyn.

Här fanns även en TV, som vi aldrig använde, och så fanns det även WiFi på båten när man befann sig i bebodda trakter med signal.

Första dagen körde vi, enligt båtuthyrarens rekommendationer, som vi hade laddat ner hemma, bara ett par timmar. Mest för att känna på båten och lära sig hur man styr längs kanalen. Vi fick även känna på ett par slussar och någon bro som skulle vevas upp. Vevar som passade slussarna och broarna fick man med sig på båten och varje gång fick en eller två personer hoppa av för att förbereda när vi skulle passera.

Hampus och Yoroh sitter och njuter av landskapet på taket under vår första dag på båten.

Vi förtöjde båten med de speciella förtöjningskrokarna som fanns ombord. De hade, på de flesta ställen, ett smidigt system för att förtöja båten. Men vi hade även med metallpinnar som kunde bankas ner i gräset längs kanalen och förtöja båten i dessa.

Första stoppet blev innan slussen vid Willeymoor Lock där vi stannade för att äta middag på Puben som öppnade klockan 18:00. Vi var lite tidiga, så barnen fick lite tid att springa av sig i lekparken vid Puben innan de öppnade. Här blev det snabbt ganska mycket folk från området och även från några båtar som hade lagt till för natten. Efter maten drog vi oss tillbaka till båten och spelade lite spel under kvällen. Alla var väldigt trötta efter en lång resa som började runt 3-tiden på natten för att ta sig till Arlanda.