Det var fritt fram att stanna till nästan var man ville längs kanalen. Vi fick några spett och en slägga som förvarades i aktern som vi slängde iland när det var dags att lägga till.

Plötsligt såg jag en skylt med vinprovning längs kanalen och bad Stefan lägga till. Han styrde in båten och Patricia och Carolyn hoppade iland i fören och jag hoppade iland i aktern och där surrade vi fast båten och promenerade bort till vingården för att se vad de hade att erbjuda.

Vi provsmakade några olika viner och köpte nog med oss en flaska vin (mest för att vara artiga mot den trevliga ägaren som visade oss runt).

Nu var det dags för mig att ta tag i rodret och Stefan knallade runt på taket och tittade ut över vindruvsfälten längs kanalen.

Vi passerade inte så många tunnlar under vår resa, men de vi såg var väldigt vackra.

Chocolat – ja, vad säger man…

Andra kvällen anlände vi till Bezier som ligger intill Medelhavet. Vi klev av på höjden ovanför slussen som hade stängt för dagen och tog oss in till stan med lokalbussen. Det blev en promenad på stan och sedan lite kallskuret och vin innan middag på en liten krog vi blev rekommenderade att besöka.

Sedan försökte vi få tag i en taxi, vilket inte var det lättaste sent på kvällen, för att ta oss tillbaka till båten.

Vi fick ju även lära oss av uthyraren att vi inte behövde tömma någon tank för avloppet, eftersom man, i Frankrike, får tömma avloppet direkt ut i kanalerna. Så där spolade vi vårt toalettsystem i båten, rakt ut i vattnet som vi tuffade fram i. Inte en kanal man skulle tänka sig ett litet dopp i en varm dag. Även om det nu var riktigt varmt (runt 27 grader i skuggan varje dag) så ville man inte ens doppa tårna i kanalen.

Men man fick bara spola ner saker som passerat kroppen. Saker man redan hade ätit innan.

Givetvis fick vi alla vara med och styra båten lite då och då. Man har en spak längst bak som gasar framåt eller bakåt. Man kör väldigt långsamt (ungefär i promenadtempo) och styr båten med ett roder i aktern.

Det gäller att styra långsamt i god tid för att båten ska hamna rätt. Så man står där bak och håller blicken framåt och styr långsamt fram genom den vackra, slingrade kanalen.

Jag letade efter den allé som jag set på ett flertal bilder innan vår resa, men det visade sig att väldigt många av de träd som växer längs kanalen hade angripits av någon ond svamp. Därför höll man nu på att såga ner de flesta träd längs kanalen och brände rötterna för att inte sprida smittan och därefter planterade man nya träd. Detta såg vi på flera ställen under vår vecka längs Canal du Midi.

Kanske ville inte träden leva i detta skitiga vatten som var fyllt av alla tursiters avlopp som spolades ut dagligen i kanalen.

Staffan och Stefan eller kan det vara Monsieur Staphan och Monsieur Stephan? Jag tror det är bröderna Pastis.

Öl eller rödvin? Patricia valde i alla fall en fransk öl och Carolyn smuttade på ett glas lokalt rödvin. Dock råkade just detta glas hamna i kanalen när det gungade till (och ytterligare ett dagen efter). Men vi köpte två nya, finare glas som förlåt till båten.

Efter en hotellnatt i en liten by i närheten av Le Somail (där vår resa skulle börja) var det dags att handla lite basvaror och några maträtter vi kunde överleva på i båten (om vi inte skulle hitta någon butik någon dag under vår 7 dagar långa resa längs Canal du Midi).

Hotellet var otroligt charmigt och det engelska paret som driver hotellet var otroligt gästvänliga och hjälpsamma.

http://www.les-volets-bleus.com

Petit déjeuner (frühstück på franska)

Vi tog oss till båten och träffade det trevliga paret som hyr ut Narrowboats på http://www.minervoiscruisers.com

Vi hade hyrt en Midi Explorer 4 med två dubbelsängar, en toalett med dusch och ett litet kök med spis, ugn, kyl och handfat. Det fanns även en kombinerad soffa/bäddsoffa (om man skulle vara flera personer), men det kändes som om 4 personer var ganska lagom för denna båt.

Därefter tog vi oss till utkanten av byn Le Somail och handlade på Intermarché. Det blev flaskor med vatten och vin och baguetter och pasta och ostar och kallskuret och grönsaker och massor av andra godsaker. Vi packade bilen och tog oss sedan till båten för avfärd österut längs Canal du Midi.

Givetvis hade jag och Carolyn köpt en uppsättning randiga tröjor och scarfs till oss alla.

Stefan som hade kört en liknande båt med Patricia året innan i England, fick börja att sköta rodret.
Stefan styrde med stadig och van hand vårt 14 meter långa skepp i långsam takt fram genom kanalen.

Då är vi på plats. Fyra personer denna gång. Flyg till Toulouse via Bryssel och sedan hyrbil till Le Somail.

Efter en övernattning blir det dags för att hämta ut vår båt och tuffa iväg. Vi har ännu inte bestämt vilken av de föreslagna rutterna vi ska ta. Vi hade först spetsat in oss på rutt nr 3, men inser att 40 slussar kan bli lite jobbigt, så vi kanske väljer rutt nr 1 med 20 slussar och massor av vackra vyer!

På torsdag flyger vi tillsammans med Stefan och Patricia till Toulouse och sedan blir det en vecka på en gammal engelsk kanalbåt på Canal du Midi. Detta är något jag längtat efter i många, många år. Något vi länge önskat få uppleva… och nu är det dags.

Ingen roadtrip, men en boattrip…